Det är ont om jordklot

Jag sitter på Storekens nordvästra udde – ”Karlskrona” som vi öbor kallar detta ställe – solen går ner bakom Svarten och fyrbåken lämnar en lång skugga över vattnet. Jag funderar på några ord som far just sagt till mig: – När ni blir stora är det inte säkert att det går att bada i sjön längre. Jag vill inte tro på det, i min 12-åriga värld är sjölivet och Ekens Skärgård det enda jag känner till och har svårt att föreställa mig något annat. Ett paradis likt Edens lustgård, min barndom susar här… — Solen skiner, det är vår och vi är ute i våra trädgårdar och påtar, planterar och sår. Vi gläds åt de spirande bladen när de kommer upp ur jorden och lyckan vi känner när vi kan plocka oss en egenodlad tomat eller en bukett med ringblommor att sätta på köksbordet är svår att slå. Som man sår får man skörda blir för oss, som har förmånen att ha en egen trädgård, tydligt. I Galaterbrevet står just dessa ord i kapitel 6 vers 7 och enligt skapelseberättelsen i Bibeln är vi människor satta att förvalta detta vackra klot. Att förvalta något på ett bra sätt innebär att vara rädd om det och sköta om det. Vad är det då vi lämnar efter oss till kommande generationer? Jag arbetar som gymnasielärare och vi har en we_changeturné som kommer på besök varje år till De la Gardieskolan. We_change har gjort en undersökning bland Sveriges gymnasieungdomar, 75% av dessa har klimatångest och är mycket oroade över framtiden. För att skapa hopp hos våra ungdomar är det viktigt att vi alla tar ansvar för vår fina miljö och försöker påverka besluten, både våra egna och kommunens. Jag är övertygad om att vi kommer att lyckas, bara viljan finns! Alla kanske inte vill bli politiker för att påverka, men vi kan själva påverka vad vi skall konsumera, hur vi vill värma upp våra hus och hur vi vill färdas till och från platser. Om alla gör något litet blir resultatet stort. Som vi sår får vi skörda. FN:s senaste klimatrapport kom nu i dagarna: ”Glöm skidåkningen och koka dricksvattnet. Klimatförändringarna kan få stora konsekvenser även i Sverige. Det är främst koldioxidutsläppen som är orsak till förändringarna. – Naturen reagerar ännu häftigare än vi tidigare trott och det är dramatiska förändringar, säger Svante Axelsson, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen. Dricksvattnet kan förorenas med högre nederbördsmängder och bakterier spridas. Vi kan inte bara sitta och titta på längre!” (Aftonbladet 4/4). I våra trakter har vi, förutom det ovannämnda, problem med miljögifter som dioxiner i fisk och kvicksilver i fågelägg. Det är förbud på att sälja sik från Vänern, då prover tagna över hela sjön visar på för höga dioxinhalter i fisken. Finns det i fisken finns det också i vattnet, vilket känns skrämmande. Först skyllde man på det gamla pappersbruket vid Karlskoga. Dock visade det sig vara felspekulerat då prover på fisk i södra Vänern hade lika höga halter som i norra. Undersökningar pekar istället mot att dioxinerna delvis kommer från eldning av plast, vilket vi eldar i våra sopeldade Värmeverk. Kvicksilvret kommer också från sopeldning och Värmeverket i Lidköping blev anmälda till Miljödomstolen p g a för höga utsläpp 2013. Som man sår får man verkligen skörda. Problemet är svårlöst då Värmeverken får betalt för att elda bl a importerade sopor. EU:s skärpta deponidirektiv gör att länder i EU vill bli av med sina sopor och exporterar dem. Vi svenskar är duktiga på att källsortera, som tack får vi osorterade sopor som innehåller allt från plast till batterier. Det finns alternativ i form av biobränslen, men konkurrensen med de ekonomiskt lönsamma soporna är för hård. Här krävs ekonomiska styrmedel, en tydlig, modig vägledning från våra folkvalda politiker för en giftfri närmiljö och en hållbar, klimatsmart resursanvänding. Det är hög tid att vi börjar ta vårt ansvar som förvaltare av skapelsen. Jag säger som Harry Martinsson en gång sade; ”- Det är ont om jordklot!” — Jag sitter på Storekens nordvästra udde – ”Karlskrona” som vi öbor kallar detta ställe – solen går ner bakom Svarten och fyrbåken lämnar en lång skugga över vattnet. Jag säger till mina barn; – När ni blir stora kommer ni att kunna bada i sjön och förhoppningsvis äta fisken i den. Jag vill tro på det, i min 42-åriga värld är sjölivet och Ekens skärgård en stor del av mitt liv och jag har svårt att föreställa mig något annat. Ett paradis likt Edens lustgård, mina barn och mina ofödda barnbarns framtid susar där…

Veronica Berling

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s