En levande stadskärna med människan i centrum

Semestertid och strålande sol i turiststaden Lidköping, juli, fredag eftermiddag, klockan är 18:00. Vi tar en paus från myllret av turister i Spiken och beger oss in till centrum för att handla och fika. Inte ett enda café är öppet runt torget och inte en människa syns till förutom mannen som fäller parasoller vid Rådhuskonditoriet. Vi traskar från det ena stället till det andra, till sist köper vi en take-awaykaffe och en glass på Pressbyrån, slår oss ned på fontänerna och konstaterar; ett öde grossetorg i en sjönära och vacker köpmannastad där skyddshelgonet är självaste S:t Nicolaus (Santa Claus). En köping med sin unika stadskärna i form av torget med sitt röda medeltida rådhus i mitten. Detta signum pryder till och med ett svenskt frimärke – dessvärre lika platt och dött som detsamma.

Hemkomna igen, fortfarande upprörda över den döda stadskärnan, tog vi tacksamt del av Boverkets lilla skrift ”Dags att handla nu”, 2004 (www.boverket.se), citat: ”Handeln förser oss inte enbart med varor, den får oss också att mötas och bygga upp förtroende-fulla förhållanden. En levande och konkurrenskraftig handel är nödvändig i ett hållbart samhälle”./…/”Handeln är en förutsättning i våra stadskärnor och nödvändig nära där människor bor. Handeln kan också, i balanserade proportioner vara lämplig i externa lägen. All handel är ju inte lämpad för de centrala kvarteren. Men inte ens i städer har människor längre en självklar närhet till det dagliga brödet./…/Stadskärnan är, förutom handelsplatsen, alltmer även platsen för möten och rekreation. Och det behövs restauranger, uteserveringar och andra platser att mötas på, eftersom cirka 40 procent av hushållen i Sverige är enpersonshushåll”.
Vad skönt, statligt anställda har redan tänkt till om detta, dessutom gett ut en behändig skrift i ämnet. Vi kan efter denna läsning konstatera att vår stadskärna är allt annat än frisk. Varje år förundras – åtminstone vi som är födda i Spiken – över vad alla turister egentligen gör i det lilla fiskeläget? Svaret blir alltid detsamma – på grund av just människorna!

Hur ska vi då locka människor till staden? ”Vi måste hänga med i den ekonomiska utvecklingen och globaliseringen”, hörs inte sällan från de så kallade mer ekonomiskt bevandrade, som vore det en naturlag. Kommunpolitiker vill ofta få saker att hända direkt, men att bara ”gasa på” kan vara kontraproduktivt – särskilt vid en stor handelsetablering med avsevärd påverkan på lokalsamhället. Här bör man från start diskutera brett, följa lagens uttryckliga krav och överväga extra noga i ett översiktligt sammanhang. Kommunen bör också väga in skatteunderlaget vid nyetableringar där skatt på inkomster i bolag går till staten. Regional samordning spelar också roll, annars riskerar kommunerna att spelas ut av varandra. Det går påverka, men det krävs vilja, engagemang, mod och tålamod för att nå resultat.

Det finns en förening som heter Svenska stadskärnor – för städer med ambitioner. De menar att en attraktiv stadskärna skapar förutsättningar för tillväxt och välfärd, citat: ”Många intressenter är beroende av att stadens centrum är levande och vitalt. Det krävs för att locka till sig fler investeringar, fler invånare, besökare, studenter och entreprenörer.”.
Många kommuner och nätverk till exempel Samverkansgruppen i Lidköping är medlemmar i föreningen. Varje år utlyser föreningen en tävling och Västerås kommun blev vinnare av ”Årets stadskärna 2013”, silvret gick till Örebro och bronset till Varberg. Juryns motivering löd: visionen är ”Staden utan gränser” där det finns stor politisk enighet om de stora greppen. Utifrån den kommunövergripande visionen är city ett av 12 satsningsområden. Samverkan har värkt fram, från konkurrens till ett djupt och starkt samarbete mellan fastighetsägare, näringsidkare och kommunen./…/Tillsammans har man gjort en resa och förändrat stadens image från en klassisk industristad till ett besöksmål med ett förtätat och attraktivt centrum med boende och handel och med en glad och välkomnande attityd. Öppenhet genomsyrar Citys arbete! (www.svenskastadskarnor.se).

Utifrån ovan följer några konkreta förslag på vad vi tycker kommunen bör göra:

– trimma den kommunövergripande visionen för stadens långsiktiga och hållbara utveckling med handelsutvecklingen lokalt och regionalt.
– utarbeta en kommunal handelsstrategi i form av en policy som rimmar med översiktsplaner och andra planer.
-starta ett stadsförnyelseprojekt där så många intressenter som möjligt ingår. Lidköpingsborna är aktiva och har många goda idéer om hur man kan liva upp sitt torg, vilket vi under det gångna året kunnat läsa om i tidningen.
– anmäl Lidköpings kommun till tävlingen ”Årets stadskärna” 2015

Vår vision är att kunna komma till ett levande centrum, en mötesplats för alla åldrar. Barnen leker på S:t Nicolaus lekplats mitt på torget. 18:00 behöver inte betyda ridå ner utan ny ridå upp! Fäll gärna ihop parasollet, men fäll istället ut kvällsmenyn. Vi kommer mer än någonsin behöva stadens verkliga skyddshelgon – våra politiker – som arbetar för en levande stadskärna med människan i centrum!

Veroncia Berling, Linda Nieuwenhuizen, Miroslawa Trendowicz Hanson

Annonser

En reaktion på ”En levande stadskärna med människan i centrum

  1. Detta är en oerhört viktigt fråga. Jag tänker på det nästan varje gång jag går på stan.
    När jag var ung var det alltid människor i farten, på dagarna för att handla och på kvällarna för att bara promenera. Nu är stan ödslig till och med på dagarna. Jag brukar säga det till mina barn. ”Vet ni, när jag var ung då satt det ungdomar i varje gathörn här i stan. Torget var vårt facebook! Det var dit vi gick för att träffas och umgås. Vad gör alla ungdomar nu för tiden? Jo, de sitter hemma och spelar datorspel – och inget ont i det- men det vore trevligt att se vårt torg blomma upp på nytt, att få se ungdomar , och även äldre, träffas och umgås på det sättet vi gjorde. Vissa kanske säger att dessa tankar är nostalgiska, men jag tror inte att det är bra som det ser ut i dag. Fler och fler ungdomar blir ensamma och isolerade i vår värld.
    När jag var ung hade Rådhuskonditoriet öppet till halv tio på vardagskvällarna och det var alltid fullt av folk där ända tills vi stängde. Jag jobbade där då, och på den tiden var Rådhuskonditoriet facebook för en massa olika grupper. Pensionärsgruppen, Travarna, Vollybollgruppen Bandygruppen, Heimergruppen, Dammsugarförsäljargruppen och en massa fler. Nostalgi, ja och en levande stadskärna som jag saknar!

    /Eva-Karin Berglund

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s