Att förbereda sig för krig säkrar inte fred!

2014 skrev Sverige på ett värdlandsavtal med Nato under toppmötet i Wales. Hur gick det till, att det i 200 år neutrala Sverige, i princip är på väg att bli ett Natoland?

EU förändrande allt inom utrikes- och säkerhetspolitiken, doktrinen ”Alliansfrihet i fred syftade till neutralitet i krig” ändrades i och med inträdet i EG till ”Militär alliansfrihet för att vi skall kunna vara neutrala i händelse av krig i vårt närområde”. Samarbete med EU, Nato och USA betonas.

1994 sade riksdagen ja till Natos partnerskap för fred(PPF).

2009 kom Lissabonfördraget som liknar Natos §5 om ömsesidigt försvar, dvs om ett EU-land attackeras är de övriga länderna skyldiga att stödja/bistå. Sverige skrev samtidigt en egen klausul om att vi skall kunna ge och ta emot stöd såväl civilt som militärt.

2010 blev Sverige aktiv partner med Nato genom PARP. Vi skall erbjuda värdlandsstöd till Natoledda trupper på svenskt territorium. PARP syftar till att utveckla partners som är mest lämpade att samarbeta med Nato i krissituationer. Det sägs att Sverige har ett ess på hand här.

Försvarsdepartementet håller på och bereder värdlandsavtalet nu och riksdagen skall ta ställning under 2016. Ett ja i riksdagen innebär att vi öppnar vårt territorium för basering från övningar i fred till krig. En del vill stärka Natos närvaro i Östersjöområdet och förmågan att jobba nära med partnern Sverige. Allt detta sker med Sveriges inbjudan. Värt att notera är att Ukraina har ett värdlandsavtal sedan 2004 med Nato, som bekant inte säkrat freden där.

Säkerhetspolitik är en medborgarangelägenhet, vill vi verkligen att Nato ska kunna ha tillfälliga och/eller permanenta högkvarter på svenskt territorium? Nato har en kärnvapenstrategi. Idag råder det förbud på kärnvapen på svensk mark, men värdlandsavtalet innebär att det blir tillåtet i händelse av krig. Risken att Sverige dras in i en väpnad konflikt minskar Sveriges säkerhet. Vi bör istället bidra till att spänningar i vårt närområde minskar och det gör vi inte genom att kraftigt bereda för krig.

Annulera värdlandsavtalet och stärk freden genom diplomati och dialog på bred front!

Linda Nieuwenhuizen

Annonser

Ni lovar inte gröna skogar, men guld till er själva!

Mp

Vi har inte råd att ta emot fler flyktingar som flyr från krig menar Miljöpartiet och Socialdemokraterna, citat från Stefan Löfven: ”– Nu får de andra länderna börja visa framfötterna. Vi har fattat ett beslut, vi har tagit varandra i hand.”(www.europaportalen) Tyvärr är det samma händer som kammar in miljardbelopp till stadskassan via vapenexporterande företag till bl a diktaturer världen över. Sverige är indirekt med och finansierar krig, även om de inte säljer direkt till exempelvis Syrien. Dock säljer vi vapen till t ex Pakistan som säljer vidare till krigsförande länder. (svd.se/svensk-vapenexport-till-flera-diktaturer).

Vad har vi råd med i Sverige då undrar jag? Vi har uppenbarligen råd att slösa med skattepengarna. Det visar den lilla eminenta skriften 365 sätt att slösa med dina skattepengar(Martin Borgs, 2013). Till det kan man addera ytterligare avgångsvederlag i riksdagen 2014. Enligt Aftonbladet hade ministrarna i Alliansen avtal om fallskärmar på sammanlagt närmare 100 miljoner kronor om de lämnar politiken.(Aftonbladet.se 2014-09-17) Skattebetalarna står för det hela, men regler om avräkning gör att allt inte behöver betalas ut. Flera ministrar har fallskärmar på över fem miljoner kronor. Jag vågar påstå att det ser likadant för de som regerar idag.(regeringen.se)

– Hur skall vi göra då för att vara varsamma med de skattepengar vi får in? Ett sätt skulle kunna vara att ha en transparens i verksamheten, alla transaktioner som kommuner, landsting, riksdag och myndigheter gör ska kunna kontrolleras av varje medborgare på nätet. På så sätt kan medborgarna i hela landet granska hur deras pengar används. Gör politikerna rätt prioriteringar? Då kanske Säpo inte får ha sina fester med James Bond-tema för skattebetalarnas pengar? Eller varför inte en ny slogan: Go:teborg för en pinsamt hög summa.(Borgs, Martin; 365 sätt att slösa med dina skattepengar, 2013). – Hörni där borta i Götene, jag kan ge er en ny slogan alldeles gratis: Go:tene…

Ett annat sätt är att tillsätta en folkvald slöseriombudsman som kritiserar vad pengarna används till. Kanske någon då skulle stoppa politiker och tjänstemän att bjuda på middagar eller åka på x antal representationsresor till exempelvis Kina och andra diktaturer och istället låta undersköterskorna få nya arbetskläder? Kanske man då skulle anställa specialpedagoger/pedagoger/elevhälsa på skolorna istället för nya chefsposter och administratörer? Hamnstäder och arenor kanske skulle byggas för alla människor och alla kultur- och fritidsutövare, inte bara för elitsporter och de bättre bemedlade? Kanske vi skulle använda dessa pengar till att hjälpa människor på flykt från krig och terror? Kanske förvaltningarna kunde uppmanas att spara sin pott istället för att göra slut på den av rädsla för att få mindre anslag nästa år?

Ett tredje sätt är krav på personligt ansvar för sina prioriteringar när man sitter och behandlar skattebetalarnas pengar, 300 tkr hit och 400 tkr dit, bara det att man inte skriver ut siffrorna gör det mindre tydligt och skapar en känsla av sifferlek.

Ett fjärde: vad skulle hända om skatterna blev synligare? Den som tjänar 25 000 kronor före skatt betalar sammanlagt 17 200 kronor i olika skatter (snitt beräknat på Sveriges kommuner). Mycket används till rätt saker, men mycket slösas också bort.

Ett femte: att politikerna får redogöra för alternativkostnaden, m a o den nytta som pengarna skulle skapa om folket fick bestämma över dem själva. Slöseriet med skattepengar kan stoppas anser jag genom: att tillsätta en folkvald slöseriombudsman som kritiserar att förvaltningar lägger ut sina transaktioner digitalt att kräva personligt ansvar av våra folkvalda att politikerna är tvungna att redovisa alternativkostnaden att göra skatterna synliga Kanske vi då kan få råd att hjälpa dem som är på flykt från krig och terror?

Till Miljöpartiet och Socialdemokraterna vill jag bara säga: Ni lovar inte gröna skogar, men guld till er själva!

Veronica Berling

Det Hållbara Alternativet

Ny livsstil efter Paris?

Klimatmöte i Paris. Ska världens ledare lyckas tråckla ihop ett gemensamt klimatavtal som kan styra mänskligheten mot ett mer hållbart samhälle? Har alla länder insett att vi alla måste hjälpas åt? Miljöprofessorn Johan Rockström har hittills låtit hoppfull (bl a i Sommar i P1, 12 juli 2015, och i SvD 2 grader klimatpodd), men i skrivandets stund är utgången oviss.

Planeten Jorden lider. Vår enorma förbrukning av fossil energi – främst olja och kol – har ändrat förutsättningarna för liv på jorden. Havsisen vid polerna smälter, samtidigt som extrem värme, torka, översvämningar och luftföroreningar har blivit vardag för miljontals människor och djur. Kalla och heta fakta som i sin tur ger svält, konflikter, krig, hotade ekosystem och ökande flyktingströmmar. Jakten på kortsiktig ekonomisk tillväxt verkar ha gjort oss blinda och döva. Vi lär tillhöra arten Homo Sapiens, vilket översatt från latin betyder ”den visa människan”. Men hur har mänskligheten agerat under de senaste decennierna?

Johan Rockström och andra ledande klimatforskare är helt överens. Det är nu nödvändigt att växla spår och bli ”planetskötare”. Vi måste ta hand om våra naturtillgångar och mänskliga resurser på ett smartare och effektivare sätt. Nu gäller det att stimulera investeringar i förnybar energi och alternativa ekonomisystem. Det gamla industrisamhället har spelat ut sin roll; en uppdaterad livsstil som innebär cirkulär ekonomi med klar styrning mot sund energi- och råvaruförvaltning är absolut nödvändig för mänsklighetens överlevnad.

Hur kan då vi, var och en, verka för en hållbar utveckling? I Sommar i P1 berättade Johan Rockström om Simon Sinek, global ledarskapstänkare, som menar att det finns en lag om hur stora förändringar sker. Till en början finns alltid en påläst engagerad minoritet på runt 12 % som tar ansvar och visar vägen. Sedan finns den stora massan med dels sådana som inte alls bryr sig, dels sådana som litar på forskningen och hejar på utan att vara direkt aktiva. Om tillräckligt många från denna grupp allierar sig med de redan troende, så att andelen förändringsvilliga ökar till 15-18%, så finns stor möjlighet att ”tippa världen åt rätt håll”. Får man veta hur och framför allt varför man bör agera, så kommer man att skapa förebilder som påverkar de passiva, – och så är revolutionen igång! Men, för att lyckas fullt ut i förändringsarbetet, krävs naturligtvis också starka ledare som tydligt pekar ut den nya, hållbara kursen. Kommer Paris-mötet att göra skillnad?

I väntan på nya direktiv som gynnar grön ekonomi, kan du ta tillfället att fundera över julens konsumtion. Förra året omsatte julhandeln 70 miljarder (!) kronor och enligt HUI (Handelns Utredningsinstitut) förväntas den öka med ytterligare minst 0,5 % detta år, d v s en ökning med 350 miljoner kronor!

Tillverkning, transport och konsumtion av nya varor innebär alltid miljöpåverkan, så välj julklappar som håller hög kvalitet och som du vet kommer att användas. Årets julklapp, robotdammsugaren, känns väl inte helt nödvändig? Att köpa begagnat, second hand- eller vintage, ligger annars rätt i tiden. Eller varför inte återanvända och dela med dig av det du har hemma? En kitschig blus från mormors garderob kan vara riktigt kul för en medveten tonåring! Och med rim på klappen blir det extra personligt.

Ännu vet vi inte vad klimatmötet kommer att resultera i, men i väntan på tomten kan vi alla bli ”planetskötare” genom att växla över till hållbara alternativ, på hemmaplan.

Gunilla Henman

Det Hållbara Alternativet