Vem skall då köpa alla skeppslaster?

Vilar middag, pyttipannan sjunker och tankarna stiger medan dagstidningen läses. Panama-skandalen är bara ännu en suck, tur att man inte är bankchef. Eller riksbankchef för den delen, då SvD:s Louise Andrén Meiton skriver att EU valt att hålla Sverige under lupp med anledning av hushållens enorma skulder. Någon vi känner jobbar på en bank i Japan och han säger att Sverige är ett skräckexempel i fritt fall, lika självklart som sushin är lunch.

Det verkar som svenskarna målat in sig i ett extremt och ogynnsamt ekonomiskt hörn. Reträttverktyget låg ränta är förbrukat, vi har redan minusränta. Visserligen har riksdagen fått igenom amorteringskravet, men hur verkningsfullt är det när bara nya lån omfattas? Möjligheten till uppskov under en femårsperiod urvattnar kravet än mer. Kravet kom alldeles för sent, den farliga hävstångseffekten som skapas av för tung skuldbörda, är här och kan tippa över när som helst, varför EU har oss under uppsikt.

Inte konstigt att Stefan Ingves, vår riksbankschef, under en längre tid bråkat om hushållens skulder, med allmänheten i allmänhet och med finansinspektionen i synnerhet. Politiken håller andan, för vilken politiker har modet att dra ur kanylen ur låneknarkarens ven, för att sno SvD:s Cervenkas träffande beskrivning av tillståndet. Vem röstar på den politiken om 2,5 år?

Ingves har blivit den oberoende bödeln, vilken insett att det är möjligt att hans eget huvud måste rulla den dagen krisen är ett faktum. Finansinspektionen verkar förstått retoriken och blivit varse sina egna huvuden och har krystat fram ett förslag om skuldkvotstak(i likhet med britternas), där man max kan låna 6 ggr sin årsinkomst med ett undantag på 15%(SvD april 2016). Klokt, men även om förslaget går igenom och sjösätts som planerat i juni 2017, är det för sent.

Det som händer när folk måste amortera och inte får låna är att konsumtionen minskar, den där nya Volvo V90:n står kvar i butiken och flygstolen gapar tom. Produktionen sjunker och folk blir varslade. Som grädde på moset har Sverige en bostadsbubbla, folk som har lyckan att äga sin bostad kan tack vare övervärderingen låna en hel del på sin bostad till just konsumtion. Byggs fler bostäder och efterfrågan på dem blir densamma, händer det som är en av marknadsekonomins grundlagar: större utbud – allt annat lika – lägre priser. Konsumtionen minskar, produktionen sjunker och nya varsel.

Det ser ut som vi blir kvar i det där hörnet ett tag, ty vi kommer inte därifrån utan att riskera en ekonomisk kris. Ingves har gjort så gott han kunnat, dock för sent, hans huvud borde sitta säkert. Politiken andas fortfarande inte och Svensson passar på att låna lite till medan han kan, snart är festen slut. Vem skall då – som det så fint uttrycks i självaste Bibeln – köpa alla skeppslaster?

Vi slår igen tidningen och tänker att det kanske är lika bra att allting kraschar så att vi kan börja om från början igen och verkligen leva ekonomiskt, som själva ordet ekonomi betyder: hushålla med knappa resurser.

Linda Nieuwenhuizen

Veronica Berling

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s