Lite tankar om elallergi och elektrosmogens effekter på folkhälsan

Brev från Anders Hasselroth, Filippinerna:

Hej Veronica, Linda, DHA styrelse och övriga intresserade.

Inatt drömde jag att jag träffade Linda och Veronica i en skola och insåg när jag vaknade att det var en önskedröm. Jag hade redan tidigare läst Lindas artikel och tyckte att den var bra. Nu vill jag lära mig mer om detta växande miljöproblem och engagera mig för att hitta lösningar både förebyggande och för de som redan drabbats. Detta inte bara lokalt utan även regionalt, på riksnivå och internationellt.

Pappan till en flickvän som jag var ihop med 2002-2005 har elallergi. Han är sedan innan det sjukpensionerad för det så jag har viss inblick i ämnet. Han fick bygga om huset och flytta elcentral, hushållsmaskiner m.m. till ett hus på tomten. Han hade god hjälp av sin fru för alla ärenden i stan. Extra svårt för de som lever själva!

Som vanligt har jag diverse lösa idéer. I nuläget vet jag inte vilka av dem som redan utvecklats av andra och vilka som är värda att satsa kraft och resurser på. Det vore trevligt att ses In Real Life förslagsvis hos Linda och diskutera vidare. Tills dess ska jag researcha och formulera en del av mina idéer.

Införande av lågstrålande zoner i varje kommun borde som sagt vara högprioriterat. Amishfolket är ett bra exempel på att byar utan el kan fungera som goda samhällen. Snabba bud på cykel (eventuellt med elassist som går att stänga av) kan bli ett bra komplement. Hemundervisning för grupper eller enskilda kanske kan bli ett alternativ till strålningsfria skolor. Detta även för vuxna. Lite som att de mobbade flyttas och mobbarna blir kvar men att stoppa den trådlösa utvecklingen lär vara lika svårt som att t.ex. förbjuda alkohol, eftersom en kvalificerad majoritet vill ha det. Själv siktar jag sedan några år på att försörja mig som ”digital nomad” inom marknadsföring och blir då 100% beroende av dator och internet.

Det kanske är en dålig idé, eftersom jag kan bli drabbad också. Därför planerar jag alternativ som är säkra t.ex. bonde på landet i Filippinerna. Dubbelt medborgarskap krävs då via giftermål och jag får ej själv äga gården som utlänning. Kruxet är att det ej går att flyga så isoleringen blir ett faktum. Då gäller det att ha ett bra socialt skyddsnät. Fartyg med nollstrålning för persontransporter har jag inte koll på om det finns men det kanske kan bli aktuellt i framtiden.

Personliga assistenter till drabbade kan bli ett framtidsyrke i och med att detta folkhälsoproblem utbreder sig. En del av dem kan jobba online på call-center utomlands för att sänka kostnaderna. Jag har lärt mig mycket om outsourcing via böcker, internet och podcasts.

På ön Mindanao i Filippinerna tänker jag bo och där finns t.ex. ett call center som engelsmannen Chris Ducker driver. Över 1000 anställda som hjälper främst västerländska affärsmän med en massa olika uppgifter, eftersom de kan engelska. Sådana call-centers skulle kunna ha avdelningar som enbart hjälper privatpersoner (privat finansierat eller via organisationer eller samhället). Transcription services, research, mötesbokningar, sälj, korrekturläsning, emailhantering, översättning och en massa annat. Jag skulle kunna tänka mig att jobba så trots att lönerna är låga eftersom även levnadskostnaderna är låga. Nu har jag knappt 600 kr i månadshyra inkl. el i Manila. Liten tvåa. Lunch från 4 kr per portion på ”gatukök”. Billigare ändå om vi gör hemlagad mat.

Infrastrukturen med trådburen telefoni demonteras som bekant. Den bör finnas kvar så att drabbade ej enbart är hänvisade till brevledes kommuikation med omvärlden. Elektrosmog inom vårdsektorn lär vara ett problem för de drabbade. Att exempelvis åka till akuten och bli sjukare av det lär ingen vilja behöva uppleva.

Ha det fint – Anders Hasselroth

Det går en farsot över Sverige…

”Det går en farsot över Sverige. Den stavas stress och skördar tusentals offer” läser jag i Kommunalarbetaren (Nr 19 2016).

Jag är själv sjukskriven gymnasielärare, fembarnsmamma och har arbetat drygt tio år vid hemkommunens gymnasieskola. Undervisningen där bygger på en digital lärplattform och alla nya elever får låna en flong ny laptop. Jag var en av dem som gick i bräschen för den nya tekniken och var nästan ett ”digitalt monster”, inspirationslärare på jobbet och hemmavid i trådlösa system, jag drev till och med en blogg.

Efter ”Inspiration Day” på skolan, hösten 2014, blev jag akut dålig och fick åka hem. Sedan dess har jag inte kunnat återgå till ordinarie undervisning. Många och långa läkarbesök landade i att jag blivit strålskadad och inte tål trådlös teknik. På skolan finns 180 routrar, alla elever och all personal har varsin Mac samt förstås en smart telefon.

Vår utbildningsminister Gustaf Fridolin fick i dagarna en rapport om svenska elevers höga sjukfrånvaro. Vår hälsominister Gabriel Wikström har redan en lika bedrövlig rapport över den skenande sjukfrånvaron för övrig befolkning. Skyddsombudet på min arbetsplats ser samma trend bland lärarna på skolan och är förvånad, eftersom undervisningstimmarna inte ökat på flera år och den administrativa bördan lättat. Ingen verkar se sambandet mellan ökad sjukfrånvaro och utbyggnaden av den trådlösa tekniken.

Varenda dag skickar jag mina egna barn till skolan, till en miljö med wifi och annan trådlös teknik som jag vet är skadlig och ohälsosam för dem. Lyckligtvis har en socialdemokrat, Emanuel Öz, fått upp ögonen och lämnat in en motion om strålningsfri skola. Öz pekar på att allt mer tyder på att det kan finnas hälsorisker med strålningen och då bör försiktighetsprincipen gälla.

Tyskland, Frankrike, Belgien och Storbritannien arbetar för att minska mobilanvändningen. Fransk lag förbjuder wifi i förskolan. Sverige bör ta efter dessa länder. Dygnet runt utsätts svensken i allmänhet och barnen i synnerhet, för passiv strålning. Vi kan absolut inte tänka oss passiv rökning eller att skolpersonalen uppmuntrar barnen att använda tobak. Den tanken är absurd. Ja, just det.

Nyss landade en motion i Riksdagens inkorg om en strålningsfri skola. Självklart ska skolan vara strålningsfri tänker den med sunt förnuft. Förbjud wifi och minska den trådlösa tekniken till förmån för trådbunden. Det går en farsot genom Sverige. Den stavas strålning och skördar tusentals offer.

Linda Nieuwenhuizen

gymnasielärare, fembarnsmamma, författare och strålskadad

Lidköping den 5 januari 2017

Nya utsikter för 2017 – Från politiskt parti till tankesmedja!

På senaste styrelsemötet hemma hos Gunilla  3/1 bestämdes det att vi avvecklar Det Hållbara Alternativet som POLITISK organisation. Detta p g a två orsaker: Dels 3%-spärren till kommunfullmäktige som infördes hösten 2015 som innebär att vi måste göra en ännu bättre valrörelse samt större insats än sist. Detta mäktar vi inte med. Vi gav allt valet 2014 och var 40 röster från att ta ett mandat, snubblande nära! Då var vi fler och gränsen lägre. Detta har inneburit att vi som vill fortsätta att arbeta med gröna frågor funderat ett tag på hur vi lokalpolitiskt kan hitta andra forum att jobba vidare i. Det har dykt upp flera intressanta erbjudanden och alternativ under hösten. Vi tar kontakt med NLT och meddelar att vi upphör.

Vi beslutade att vi dock är kvar som en tankesmedja! Vi avvecklar partiet, säger upp kontot, men har kvar fb-sidan(hela tiden) och bloggen på wordpress(minst ett år till). Den som vill får gärna skriva debattartiklar eller anordna aktiviteter i tankesmedjans namn.

Styrelsen beslutade att vi ska cykledemonstrera 1 maj som förra året! Det kändes konstruktivt vårt sista styrelsemöte, det fanns -som vanligt – många goda idéer och vilja att arbeta vidare i annan form med gröna hållbara frågor!

Stort tack alla som stöttat oss både ekonomiskt och socialt, röstat på oss och givit oss luft under vingarna denna spännande tid – Ni är givetvis välkomna att fortsätta stötta oss här i vår tankesmedja
opolitiskt!